🇬🇧

HEJ
AMANDA

Jag Àr trans. Mina pronomen Àr hon/henne och jag heter Amanda. Egentligen innebÀr det inte sÄ mycket för din del, Àven om jag har förberett det hÀr i flera Är. Du behöver anvÀnda mitt nya namn och pronomen, Àven retroaktivt om du pratar om mig innan jag kom ut. Klart!

Om du skulle rÄka sÀga fel, rÀtta dig men gör inte en stor grej av det. RÀtta andra om det kÀnns bra. Om du rÀttar dig mÀrker jag att du bryr dig. Ett tips Àr att uppdatera adressböcker och liknande sÄ att det stÄr rÀtt namn. Jag har försökt hjÀlpa till genom att byta namn pÄ allt som lÄter mig göra det, inklusive folkbokföringen.

Det kan hÀnda att du mÄste komma ut Ät mig för nÄgon annan, alltsÄ förklara för dem att jag bytt namn och pronomen och dÀrmed indirekt att jag Àr trans. DÀrför har jag gjort den hÀr webbsidan som jag ocksÄ hÄller uppdaterad. Om det passar fÄr du gÀrna hÀnvisa till den: den finns alltid pÄ amanda.systems/ut. Adressen Àr medvetet kort för att den ska gÄ att lÀsa upp och sidan finns i en svensk och en engelsk version. Den engelska versionen har för övrigt andra (tyvÀrr ofta bÀttre) lÀnkar och lite annat innehÄll.

SjÀlva servern bor dock i en skokartong i mitt vardagsrum (som servrar ofta gör) sÄ den kan eventuellt vara lite nere ibland. Det Àr normalt.

Det hÀr hÀr typ allt du behöver veta, men för alla som Àr nyfiken i en strut fortsÀtter den hÀr sidan.

Det viktiga Àr att du förstÄr att inget efter det hÀr kommer pÄ tentan!.

LÄt dig förresten inte luras av den lÀttsamma tonen: jag Àr livrÀdd nÀr jag publicerar det hÀr, men det Àr svÄrt att uttrycka i text.

Tack!

Uppdaterad kontaktinformation

OBS: Jag lÀgger till saker hÀr i takt med att jag uppdaterar konton.

Vanlig mejl
mail [at] amandastjerna [dot] se
Jobbmejl
amanda [dot] stjerna [at] it [dot] uu [dot] se
Flammarion, en kÀnd bild. AnvÀnds hÀr som separator.

Vanliga frÄgor

Varning: Följande sektioner Àr vÀldigt förenklade och generaliserar inte nödvÀndigtvis till nÄgon annan Àn mig!

Vad menar du med “trans” osv?

En person som har en annan könsidentitet Ă€n den tilldelades vid födseln kallas trans. Förut anvĂ€ndes ordet “transsexuell” men det förvirrade mĂ„nga som blandade ihop det med sexualiteter. FörstĂ„eligt, eftersom det ocksĂ„ heter homo/bi/hetero-sexuell. Det blir inte bĂ€ttre av att de flesta ord vi anvĂ€nder för sexualiteter bĂ„de beror pĂ„ vem man Ă€r och vem man Ă€r attraherad. Vilka ord man anvĂ€nder kan alltsĂ„ Ă€ndras om man Ă€ndrar könsidentitet fast man Ă€r attraherad av samma personer eller egenskaper.

En person som inte Àr trans Àr cis. Ofta hÀnger man ocksÄ pÄ riktningen i könsidentiteten nÀr man pratar om transpersoner och sÀger transmaskulin eller transfeminin om nÄgon rör sig mot ett mer maskulint respektive mer feminint uttryck. Ibland skiljer man mellan könsidentitet (vad man kÀnner sig som) och könsuttryck (vad man uttrycker), men det Àr lite överkurs.

KÀnslan av att ha fel könsuttryck kallas dysfori. Det kÀnns olika för olika personer (förstÄs), och vissa har ingen alls. Jag skulle beskriva det som en blandning av att kÀnna mig extremt ful, vagt obekvÀm i situationen, lite förolÀmpad av saker som egentligen inte Àr förolÀmpningar, smutsig, ledsen, skÀmmig, osv. Ibland stÀller man dysfori mot sin motsats, eufori. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Har du nÄn gÄng klÀtt upp dig och kÀnt att vad bra det hÀr blev? Det har inte jag, men jag gissar att det kÀnns sÄ fast typ, det du gör Àr att du sitter ner och nÄgon pratar med dig med rÀtt namn och pronomen utan att det Àr en grej och nej det hÀr Àr nog inte en sÄ bra beskrivning och du kÀnner nog inte igen dig. Har det nÄgon gÄng kÀnts bÄde inte dÄligt och samtidigt lite bra? SÄ kÀnns det!

Processen att Ă€ndra könsuttryck för att matcha sin könsidentitet kallas transition. Ibland skiljer man mellan social transition och medicinsk transition (kirurgi, hormonbehandling, etc). TyvĂ€rr har vi inget riktigt svenskt ord för det för ingen har uppfunnit ett. En transition (eller, Ă€nnu vĂ€rre “att transitionera”) Ă€r alltsĂ„ det jag gör just nu.

Är inte kön en social konstruktion? MĂ„ste du göra nĂ„t?

Jag har ofta blivit kallad “en ovanligt bra kille”. Tydligen finns det flera personer som har haft mig som ett existensbevis för att Ă€ven killar kan vara mĂ€nniskor. Att jag inte Ă€r kille lĂ€ngre (och, Ă€nnu vĂ€rre, kanske aldrig var det beroende pĂ„ hur man ser det) försĂ€tter hela beviskedjan i kris. Jag förstĂ„r det hĂ€r problemet, Ă€ven om jag alltid kĂ€nt mig mer förolĂ€mpad Ă€n smickrad av “komplimangen”.

Jag har debatterat med mig sjÀlv vilket ansvar jag har inför manligheten Ätminstone de senaste 7-14 Ären. Den enda slutsatsen jag har Àr den hÀr: jag vet inte om manligheten Àr med nödvÀndighet dÄlig eller om den bara har mÄnga negativa uttryck idag och historiskt. Jag vet inte ens om den frÄgan kan avgöras. Men jag kan inte ensam lösa manlighetens problem, speciellt inte om jag hÄlls gisslan av den. Det mÄste vara dess fans som gör det.

Men varför behöver jag dĂ„ göra nĂ„got? Är inte kön en social konstruktion? Kan jag inte bara “tĂ€nka bort det”? Den elakaste versionen av det hĂ€r Ă€r “transpersoner förstĂ€rker könsstereotyper”, men det finns förstĂ„s mĂ„nga mildare versioner. MissförstĂ„ndet hĂ€r handlar om att man stirrar sig blind pĂ„ det andra ledet i ordet, “konstruktion”, och glömmer “social”. Att nĂ„got Ă€r en konstruktion betyder inte att det Ă€r lĂ€tt eller ens möjligt att Ă€ndra den för en individ. MĂ„nga sociala konstruktioner handlar pĂ„ det sĂ€ttet snarare om vad andra tror och gör. En lag eller t.o.m fenomenet brott Ă€r en social konstruktion. SĂ€g till nĂ„gon i fĂ€ngelse att fĂ€ngelset och lagboken Ă€r en social konstruktion och se hur mycket det hjĂ€lper dem.

Med andra ord kommer materiella förutsĂ€ttningar (hur mitt ansikte ser ut, vad som stĂ„r i mitt pass) att pĂ„verka hur andra behandlar mig och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt forma min verklighet, Ă€ven om verkligheten Ă€r “fiktiv” i nĂ„gon mening (Baudrillard jag ser dig). Jag sjĂ€lv har ocksĂ„ en social relation med mig sjĂ€lv som jag inte direkt kan Ă€ndra pĂ„, men som jag indirekt kan pĂ„verka med samma medel som jag pĂ„verkar andras relationer till mig. Helt enkelt: jag Ă€r vad jag gör, inte vad jag sĂ€ger att jag Ă€r.

Att helt lösa den hĂ€r frĂ„gan Ă€r att lösa natur/kultur-diskussionen, och det tror jag inte Ă€r möjligt helt enkelt för att den Ă€r fel uppstĂ€lld. Jag Ă€r inte “mest” formad av naturen eller kulturen/de mentala förestĂ€llningarna jag har; de vĂ€xelverkar. Ord som “kropp/hĂ„rdvara“ och “tanke/identitet/mjukvara” Ă€r abstraktioner och finns inte pĂ„ riktigt. Det gĂ„r inte att skilja tanken frĂ„n kroppen som tĂ€nker den mer Ă€n man kan skilja programmet frĂ„n maskinen som kör det eller dansaren frĂ„n dansen. Allt sitter ihop. Tro mig, jag har försökt komma undan den vĂ€gen och det funkar inte.

Podcasten Apans anatomi, avsnittet "Anta en kropp" har en lite mer avancerad diskussion om bland annat hur man fÄr ihop en socialkonstruktivistisk syn pÄ kön med att transpersoner existerar.

Planen

Rent konkret Ă€r mitt mĂ„l att “sĂ„ gott det gĂ„r approximera tjej”. Det kommer att ha uppenbara begrĂ€nsningar. Att passera som cis (“passera”) Ă€r för mĂ„nga transpersoner guldstandarden för en transition. Det Ă€r förmodligen inte ett alternativ för mig. Undantaget Ă€r i telefon dĂ€r jag har passerat ganska lĂ€nge till allmĂ€n förvirring. IstĂ€llet siktar jag pĂ„ att trĂ€ffa den sociala rollen tjej. SĂ„ lĂ€nge jag Ă€r tjejig nog för att de flesta ska fatta hur de ska behandla mig utan en manual sĂ„ Ă€r det bra nog. HĂ€r Ă€r jag inte idag eftersom du just nu lĂ€ser precis den manualen jag inte vill behöva.

Ofta kan man Àndra hur ett komplext system (det sociala fenomenet kön, en dator) beter sig utan att förstÄ exakt hur det fungerar eller hÀnger ihop. Att göra det Àr vad jag skulle kalla för ett hack. Jag ser min transition som ett hack. MÄlet Àr att Àndra hur jag sjÀlv och andra relaterar till mig utan att nödvÀndigtvis ha en fullstÀndig modell av exakt vad som Àr en undermedvetet/biologisk/socialt osv. Det kommer förmodligen att se ut som att jag provar lite olika grejer och ser vad som funkar.

NÄgra saker Àr relativt lÀttÄtkomliga. Jag har de senaste 10 Ären lasrat bort hÄret i ansiktet till exempel. Jag har ocksÄ bytt namn till Amanda i folkbokföringen vilket Àr tillÄtet sedan 2009. I princip alla andra ÄtgÀrder Àr svÄrare att komma Ät. En av de vanligare Àr behandling med hormoner. För min del Àr det viktigt dels för att förhindra att t.ex fler hÄrsÀckar i ansiktet aktiveras och att jag utvecklar andra manliga attribut som man fÄr med Äldern, dels för att det lite beroende pÄ hur det genetiska lotteriet fungerar för mig kan hjÀlpa mig att se mer ut (och dÀrmed behandlas) som en cis tjej. Hormoner pÄverkar ocksÄ bÄde ens kÀnslor och upplevelser av vÀrlden, vilket jag ocksÄ Àr ute efter.

Till sist vill jag ocksÄ Àndra det som brukar kallas juridiskt kön, alltsÄ de sista siffrorna pÄ mitt personnummer och vad det stÄr i mitt pass och ID-kort. Det Àr inte riktigt lika akut som det andra eftersom ingen tittar pÄ mitt ID-kort.

NÀstan alla meningsfulla ÄtgÀrder Àr i Sverige lÄsta bakom samma process: man behöver en köndsdysforidiagnos, Àven om det inte Àr en sjukdom att vara trans. Eftersom nÀstan ingen har koll pÄ hur det fungerar tÀnker jag gÄ igenom bÄde hur det Àr tÀnkt att processen ska fungera och hur den sett ut för mig.

Hur det svenska systemet funkar

För att fÄ en diagnos behöver man bli utredd av ett team. I mitt fall Àr det Anova i Stockholm eller Uppsalas team som Àr aktuella. För att börja utredning behöver man i Uppsala en remiss som ens vÄrdcentral skickar. Anova kan man kontakta direkt sjÀlv, sÄ de fungerar som en slask för hela landet. Efter remissen utreds man av ett team av psykologer, kuratorer osv. Tanken Àr att de ska bÄde utreda en och sedan hjÀlpa en att landa i sitt beslut och ta sig igenom komma-ut-processen osv. Sen fÄr man sin diagnos och genom den tillgÄng till (bl.a) behandling med hormoner osv via vidare remisser.

NĂ€r tvĂ„ Ă„r har gĂ„tt efter att man började sin utredning eller nĂ€r man ocksĂ„ har fĂ„tt diagnos som binĂ€r transperson, vilket som tar lĂ€ngst tid, kan man ansöka hos RĂ€ttsliga rĂ„det om att fĂ„ Ă€ndra sitt juridiska kön. Det Ă€r lite oklart om den bokstavliga könspolisen haft sin “are we the baddies”-insikt Ă€n, eller om de tĂ€nker att det Ă€r lugnt sedan de slutade tvĂ„ngssterilisera transpersoner 2013.

I praktiken har transvĂ„rden i Sverige stora problem som ocksĂ„ blir snabbt vĂ€rre, och det var innan pandemin. Den jĂ€ttelĂ„nga utredningen SOU 2017:92 Transpersoner i Sverige innehĂ„ller ingĂ„ende beskrivningar om dĂ„lig och ojĂ€mlik vĂ„rd och lĂ„nga köer. Sedan den skrevs har det blivit mycket vĂ€rre.

Jag började med att höra av mig till min vĂ„rdcentral och be om en remiss till en utredning i min region. De hade dock ingen aning om vad de höll pĂ„ med sĂ„ istĂ€llet för att ens boka ett möte svarade de i princip “sĂ„nt gör inte vi”. Det tog mig ca ett halvĂ„r att hitta nĂ„gon som ville trĂ€ffa mig. Sen tog det flera mĂ„nader att faktiskt fĂ„ ivĂ€g en remiss. Vid det laget var kötiden för att pĂ„börja utredning mycket lĂ€ngre i Uppsala (18 mĂ„nader) Ă€n i Stockholm (6-8 mĂ„nader), sĂ„ jag valde att skicka remissen dit istĂ€llet enligt vĂ„rdvalet. Jag kunde med andra ord ha hyvlat bort ett drygt halvĂ„rs meningslös vĂ€ntan genom att bara göra det direkt med en egenremiss.

Sen vÀntade jag vad som skulle vara sex till Ätta mÄnader men blev ett Är, en mÄnad och tre veckor. PÄ mitt första möte fick jag veta att det skulle ta ca ett Är till för mig att fÄ trÀffa nÄgon och börja utredningen.

Om du vill ha en uppskattning om hur det kÀnns, förestÀll dig kÀnslan av att livet Àr pÄ paus som du kanske haft under pandemin. FörestÀll dig att du gÄr och vÀntar pÄ att den hÀr skiten ska ta slut sÄ att du kan umgÄs med dina kompisar, kramas, gÄ pÄ ett café, och sÄ vidare, vad det nu Àr. FörestÀll dig att pandemin gÀller bara dig. FörestÀll dig att det finns ett vaccin som du egentligen kan fÄ idag men att du till oklar nytta mÄste gÄ igenom en kafkaesk process som hela tiden Àndras utan att du kan pÄverka eller ofta ens fÄr veta det i förvÀg.

NÄgonstans dÀr gav jag upp alla ambitioner om att utredningen skulle vara en utredning som hjÀlpte mig att fÄ veta nÄgot om mig sjÀlv snarare Àn Ànnu en onödig och jobbig vÀntetid och bestÀmde mig för att sluta vÀnta. HÀr Àr vi nu. Grovt uppskattat gissar jag att hela processen kommer att ta nÀrmare fem Är, men vem vet.

HÀr Àr ett GANTT-schema för mina nuvarande gissningar om förloppet om inget gÄr varken ovÀntat bra eller dÄligt:

Ett GANTT-schema med start vintern 2019 och slut vÄren 2024 som visar hur jag tror att min transition kommer att gÄ

Hur kan jag hjÀlpa dig?

Om du Ă€r en vĂ€n eller kollega sĂ„ Ă€r det bĂ€sta du kan göra att hjĂ€lpa till att anvĂ€nda mina pronomen och mitt namn nĂ€r jag inte Ă€r med. Man anvĂ€nder ju ofta inte pronomen om nĂ„gon som Ă€r dĂ€r och dĂ„ Ă€r risken att folk inte lĂ€r sig. TĂ€nk ocksĂ„ pĂ„ att det mĂ€rks vĂ€ldigt tydligt om du anstrĂ€nger dig för att inte anvĂ€nda namn eller pronomen alls nĂ€r du pratar om mig, sĂ„ försök undvika det. Det finns inte sĂ„ mycket mer du kan göra: jag har ganska bra, som det heter, “socialt stöd” nĂ€r det hĂ€r Ă€r jobbigt. Dessutom har jag oerhört avancerade copingstrategier.

Med det sagt verkar det som att nĂ€sta stora “kulturkrig” efter homoĂ€ktenskap blir transrĂ€ttigheter. Mycket av det utkĂ€mpas just nu i olika kulturella forum, och det pĂ„verkar inte mig sĂ„ mycket. I alla fall pĂ„ kort sikt spelar det inte sĂ„ stor roll för mig vad JK Rowling tycker (om du har missat det sĂ„ har hon kommit ut som spritt sprĂ„ngande transfob, en mĂ€rkligt vanlig position i Storbritannien). Jag Ă€r mĂ„ttligt road av att vara bollen i nĂ„gon sorts kulturell fotbollsmatch. Det som Ă€r mer oroande för mig personligen Ă€r om det översĂ€tter i antingen försĂ€mringar av tillgĂ„ngen pĂ„ vĂ„rd, lĂ€kemedel rĂ€ttsliga processer osv. Just nu ser det ut som om transfobstrategin inte kommer att vara att öppet sĂ€ga “transpersoner Ă€r galna missfoster” eftersom ingen skulle lyssna dĂ„. Det Ă€r ocksĂ„ jĂ€ttesvĂ„rt att fĂ„ nĂ„n oroad över toaletter i Sverige eftersom vi har vettiga toaletter och inte bĂ„s som i USA. Kanske kan omklĂ€dningsrum fungera, det Ă€r rĂ€tt oprövat. Plus att det inte Ă€r som att jag vill vara i omklĂ€dningsrum Ă€ndĂ„, sĂ„ det vore en vĂ€ldigt liten konkret förlust.

IstĂ€llet siktar de in sig pĂ„ att skapa sĂ„ mycket oro som möjligt. I synnerhet riktar de in sig pĂ„ grupper som har svĂ„rare att vĂ€rja sig, i synnerhet unga personer, men ocksĂ„ psykiskt sjuka och sĂ„ vidare. Alla som folk Ă€r beredda att betrakta som omyndiga. Den avslöjande egenskapen Ă€r deras prioriteringar. Pratar nĂ„gon bara om enskilda feldiagnosticerade fall eller personer som â€œĂ„ngrar sig”, och utelĂ€mnar de mĂ„nga tiopotenser fler som behöver men inte fĂ„r tillgĂ„ng till vĂ„rd? Är deras lösning nĂ„gonsin mer resurser Ă„t utredningsteamen sĂ„ att de ska ha bĂ€ttre möjligheter att inte göra misstag, eller Ă€r deras föreslagna lösningar alltid fler och hĂ„rdare regler, bĂ€ttre kontroll, lĂ€ngre processer och sĂ„ vidare? Konstigt, det Ă€r nĂ€stan som att de inte faktiskt bryr sig om kvalitĂ©n pĂ„ transvĂ„rden i sĂ„na fall.

Problemet med den hÀr striden Àr att det enda mÀnniskor som hatar och vill skada transpersoner behöver göra för att vinna Àr att se till att inget hÀnder, vilket de lÀtt kan göra genom att förhala och sprida oro. Om du vill ha en bild av hur illa det Àr och redan har lÀst klart SOU 2019:92 föreslÄr jag att du tittar in pÄ det svenska transforumet pÄ reddit, r/transnord, som ofta Àr som en scen direkt ur skÀrselden.

Med andra ord: om du över huvud taget bryr dig, rösta inte pÄ partier som har- eller kan tÀnka sig att ingÄ i ett samarbete om att skÀra ner pÄ sjukvÄrden. Rösta helst bara pÄ partier som aktivt tÀnker öka resurserna till sjukvÄrden, oavsett om det innebÀr högre skatter. Rösta inte pÄ KD, som obstruerade försöken att sluta tvÄngssterilisera transpersoner, och absolut inte SD som till slut som enda parti röstade mot att sluta.

Problemet Àr att transpersoner Àr antingen en för liten eller för divers grupp för att kunna bevaka sina egna intressen. Vi Àr helt beroende av att cispersoner hjÀlper oss. Vi Àr ocksÄ helt beroende av en fungerande vÄrdapparat. Det Àr i och för sig alla andra ocksÄ.